Den nuvarande delningen mellan Kina och Taiwan är resultatet av den kommunistiska kinesiska revolutionen 1949, då Mao Zedongs kommunistiska parti erövrade makten på det kinesiska fastlandet och grundade Folkrepubliken Kina, medan Chiang Kai-Sheks tidigare regering, det nationalistiska partiet Kuo-Min-Tang, fick fly till Taiwan, där Republiken Kina fortsatte att existera. Under många decennier stod konflikten alltså mellan en kommunistisk diktatur i Kina och en högerdiktatur i Taiwan. Det är alltså lätt hänt att ställningstagande för Taiwan förväxlas med ställningstagande för Chiang Kai-Sheks diktatur. Svaret är nej, av flera anledningar.
Chiang Kai-Shek dog 1975. Hans son Chiang Ching-Kuo började liberalisera det politiska systemet. Hans efterträdare Lee Teng-Hui, som fortsatte deomkratiseringsprocessen, blev 1996 Taiwans förste demokratiskt valde president. Under de senaste tre decennierna har parlamentarisk flerpartidemokrati införts, med fria val från 1989, fria presidentval från 1996, och tre fredliga regeringsbyten har ägt rum sedan dess (2000, 2008 och 2016). Under de senaste decennierna har alltfler av spåren efter Chiang Kai-Sheks regim avlägsnats eller gjorts om till historiska minnesmärken. Taiwan njuter av hyfsad pressfrihet (nästbäst i Asien, efter Sydkorea, enligt Reporters without borders rankning 2020) och är relativt fritt från korruption (på 28:e plats i världen, strax över Portugal, Spanien, Litauen och Sydkorea enligt Transparency International's Corruption Perceptions Index 2019). Enligt Freedom House räknas Taiwan som fritt. Taiwan har i mångt och mycket gjort upp med sitt förflutna och därför handlar det idag inte om skillnaden mellan vänster och höger, utan mellan demokrati och diktatur.
Dessutom är det inte klart att Taiwan på något mätbart sätt rent politiskt står till höger om Kina. Visserligen är Kina till namnet en kommunistisk folkrepublik, medan Taiwan av gammal hävd praktiserat marknadsekonomi. Men den ekonomiska avregleringen i Kina har gjort att det knappast kan beskrivas som ett socialistiskt land (om inte enpartisystemet i sig räknas som ett socialistiskt drag). Om man i stället försöker mäta faktisk ekonomisk jämlikhet (vilket brukar antas vara ett av målen för en traditionell vänsterpolitik) kan man använda sig av mått som till exempel Gini Index (som kvantifierar skillnader mellan rika och fattiga). Om man mäter Gini Index så hamnar Taiwan på 33,6 (2014) vilket betyder högre jämlikhet än Kinas 46,5 procent (2016) – för jämförelse hade Sverige 24,9 procent (2013), Storbritannien 32,4 procent (2012) och USA 45 procent (2007). Med andra ord ligger Kina närmare USA, medan Taiwan ligger närmare Sverige på skalan (informationen från CIA World Factbook). Om detta översätts till skillnaden mellan vänster och höger, ligger Taiwan snarare till vänster om Kina. Visserligen är Gini Index inte ett felsäkert mått på jämlikhet, men det är betydligt mera träffsäkert än politisk retorik.
Slutligen handlar det i grund och botten inte om vilket system som är bättre, och hur detta ska mätas, utan om varje folks rätt att själv besluta om sin situation, och om ett litet folks rätt att hävda sig inför en större och mäktigare grannes maktanspråk.